fotbollskanalen

Bottenmöte i division 2 Östra Götaland, när jumbon FK Linköping gästar Tenhults IF. För drygt en månad sedan åkte smålänningarna hem med samtliga tre poäng från match i Östergötland. Jaha, då spelar vi 1:an nu då, tänker ni. Fel, fel, fel!, som Brasse skulle ha sagt. Linköping har sedan den matchen spelat oavgjort både hemma och borta mot topplaget Motala. God form, således. Tenhult har sedan den matchen förlorat både hemma och borta mot bottenkollegan Hässleholm. Usel form, således. Dessutom är man seriens sämsta hemmagäng, med resultatraden 1-0-5 och hela 15 insläppta på de sex matcherna. Linköping har fått in/tillbaka ett par spelare och bara SKA klättra i tabellen under hösten. Till dagens match får man tillbaka duon Jirlund/Dozo, som var avstängda i 1-1-matchen borta mot Motala senast. Däremot får man klara sig utan viktige anfallaren Christos Christoforidis, som enligt uppgift är bortrest. (Division 2 är inte Allsvenskan.) Det avbräcket får mig att rygga tillbaka från den raka 2:an som jag annars var inne på och som går att få till strax under tre gånger insatsen. Istället blir det två lite försiktig units på X2 till lite halvtrista (det ska erkännas) oddset 1,60. Man tager vad man haver …

*** Aktuell ROI efter att jag räknat in långtidsspelen i VM och de få semesterspelen är just nu 129 %. För dem som undrar. Ska styra upp statistiken lite, kanske “börja om” när höstsäsongen drar igång på allvar, jag vet inte riktigt. X-fonden just nu på 135 % ROI, men som sagt, den siffrar är inte riktigt intressant förrän efter säsongen är avklarad. Påminner härmed om Dif-Häcken (3,30) till helgen.

Det är lika bra att säga det på en gång: italiensk fotboll är INTE rumsren, den har avigsidor, ja, rent av beklämmande och skandalösa problem, inte minst i form av huliganism och rasism och kanske är även den utbredda misstanken om att det alltjämt förekommer korruption befogat. Alla bör fördöma brottsliga handlingar i och kring fotbollen, oavsett var i världen brotten, sabotagen och övertrampen förekommer. En annan bedrövlig men föga dramatisk element i italiensk fotboll är fotbollsarenorna. Det finns i dag knappt någon arena i Italien som är riktigt fräsch, inbjudande och modern. De flesta ser lite väl trötta och fallfärdiga ut för att uppfattas som charmiga och gemytliga och är nog i akut behov av renovering som heter duga.

Kritik på alla dessa berörda belägenheter är definitivt befogad. Däremot är bespottandet och besudlandet av den italienska fotbollens karaktär och stil av somliga svenskar märkligt och ovärdigt.

*************************************************************

Det gnys och gnälls på sina håll om att tempot är trevande, matcherna sega, många filmningar, mycket skådespeleri och alltför försvarsinriktat.

De svenskar som har denna negativa och nedlåtande uppfattning om dagens Serie A bör påminnas eller upplysas om att denna liga mer eller mindre unisont av fotbollsvärlden under många år, särskilt under 1990-talet, betraktades som den absolut bästa ligan i världen och att den fotbollen inte alltid var publikfriande, att matcherna inte alltid var sprudlande fartfyllda. Det var förmodligen mer fokus på försvar då. Men då som nu var det hög kvalité på fotbollen, såväl taktiskt som tekniskt. Varje land har sina karaktäristika drag och  Italien är inget undantag. På samma sätt är det med andra  ländernas fotboll. Nästan alla spelar fotboll på ett likartat sätt. Det går emellertid att skönja nyansskillnader om man skärskådar det hela ambitiöst.

Nåväl. Den största skillnaden då och nu beträffande serie A är att den tidigare bestod av fler superstjärnor, fler affischnamn. Under 1990-talet var det en fenomenal stjärnglans över serie A och ingen annan liga i världen var i paritet med detta stjärnskimmer. Folk i hela världen älskade att beskåda försvarsjättar som Franco Baresi och Paulo Maldini, målkungar som Marco Van Basten och Giuseppe Signori, genier som Roberto Baggio och Zinedine Zidane. Det går att nämna betydligt fler stora spelare: Lothar Matthäus, Ruud Gullit, Gianluca Vialli, Roberto Mancini, George Weah, Gabriel Batistuta, Alessandro Del Piero, Ronaldo och vår egen Tomas Brolin. De flesta av världens bästa lirare var samlade i serie A och de italienska klubblagen brukade fira triumfer i Europa.

Men trots att det flödade av stora stjärnor var fotbollmatcherna i Italien under 1990-talet ur underhållningssynvinkel inte mer attraktiva jämfört med dagens om han man strängt analyserar just den aspekten. Serie A är fortfarande populär i Sverige, men att den inte är lika uppskattat för dess standard i dag hänger primärt samman med att de största stjärnorna i större utsträckning än förut är fördelade i andra länder, främst i England och Spanien, och att de italienska klubblagen i det stora hela inte har varit lika framgångsrika och övertygande i Europaspelet på senare år. Ändå, Serie A är fortfarande en högklassig och mäktig liga och där spelar ju som bekant regerande Champions Leaguemästaren Inter. Serie A förtjänar tveklöst respekt, dock inte på bekostnad av någon annan liga.

Av: Markus Inanoglu

Det är förvisso rea på Zgander och även om Zganders rea inte är som många andras rea så släpas det upp en hel del gott och blandat som legat och varit osålt nere i källaren.

Men eftersom det regnade och 27.000 tog vägarna mot Ullared, så styrde jag miljöbilen söderut från Båstad; mot Kullavägen i Syndets Paarla.

Zgander har i många år varit en stor favorit och idag hade jag förvarnat Danne och Jeppe som presenterade en hel del nytt och de vet vad jag gillar: exempelvis Frankie Morello och Daniele Allessandrini.

Det bidde en tung påse att bära hem men eftersom bra shopping är som bomull för själen så var det ingen tung börda.

Avslutade dessutom helsingborgsbesöket med en fika med kedjerökande man i ljusblå byxor, matchande skärp och vit piké, känd från Halv åtta hos mig och senast som entertainer på Emmas och Zötas bröllop i Mölle; en fullständigt galen helsingborgare.

Alltid lika upplyftande.

***

Elfsborg kan sitt Europa.

Men det handlar inte enbart om rutin av europaspel och lite flyt i lottning (de smått konstgräsvilsna makedoner som de nu mötte slog ut mer meriterade Ventspils från Lettland i förra omgången).

Andreasson har lyckats bygga sitt Elfsborg på sikt  med klokt långa avtal och behållit (samt förstärkt) en stomme och standard som inte dippat särskilt djupt på fem-sex år.

Nästan alla andra allsvenska lag (möjligtvis undantaget Kalmar, som ändå tappat en hel(m) del slagkraft) åker ju berg-och-dalbana som störtar djupt så snart de klättrat uppåt.

Och spel i Europa handlar till viss del om färskvara.

Hur ser allsvensk placering, form och status ut på de allsvenska lag som försöker kvalificera sig i Europa just nu?

De lag som är bäst just nu är Helsingborg, Malmö FF och Örebro. De får spela träningsmatcher mot Bristol City och Fulham.

Men eftersom allsvenska lag kvalificerar sig till europaspel för något de uträttat för åtta månader sen så tvingas vi lite för ofta stå där med helt nya, sönderköpta, annorlunda, sämre lag.

Elfsborg är ett undantag.

Jag tycker att de…med tanke på materialet….gjort en riktigt dålig allsvensk säsong så här långt.

Men de är ungefär “lika bra” som lag som de var i höstas.

Och det är det som är poängen när du spelar i Europa; du måste vara minst lika bra som i höstas för att lyckas.

Inte fem gånger sämre.

***

Först alla dessa skador, sen astmaattacker, bristningar och vätskebrist (den finns ju inte, år 2010!)…någonstans står det ju inte riktigt rätt till i svensk friidrott.

Och kom inte dragandes med att svenska friidrottarna plågar sin kropp till det yttersta hela tiden som om vore de unika på denna jord. ALLA elitidrottare på hög nivå gör likadant, från alla länder.

(Elaka tungor vill dessutom hävda att fridrottstränare som hjälpt fotbolls- och innebandylag med träning på senare tid har kört sönder lagen med massor av skadeproblem, men det har jag inget belägg för)

***

Jag räknar inte bort Kalmar helt ännu.

***

Late Night Barcelona är strålande underhållning, tycker jag.

Och Myto-Max G. i storform.

***

Makedonerna och dess målvakt kände sig inte riktigt helt bekväma på Borås Arena, om vi säger så. Kanske var det blött konstgräs. Kanske var det deras nya, lite för stora, blå tröjor.

Men 5-0 är 5-0 och inget annat lag i gårdagens Europa League-spel vann med så stora siffror på hemmaplan.

***

Kanske, kanske, kanske har IFK Göteborg en liten, liten chans ändå.

Om de petar in ett tidigt mål hemma och kan lyftas fram, för SÅÅÅ bra är förstås inte AZ.

Men frågan är förstås hur bra IFK är, det är väl det som är det kniviga i kråksången.

***

Svenska friidrottsläkare sågar arrangörer för att de inte är tillräckligt kapabla på arenan.

Samtidigt drabbas svensk tiokampare av uttorkning.

Hann inte all medicinsk expertis på plats i den svenska truppen komma fram till att du måste dricka om det är varmt ute? Och du dessutom tävlar. I tiokamp.

Är det bara vi som tar en bättre sittning då och då, som har Resorb i necässären?

***

Fredagen ska jag testa den nya racketsporten Padel.

Möter en finnjävel här i Båstad.

Får inte förlora.

NK Maribor, från Slovenien, tar ikväll emot Hibernian, från Skottland, i kvalet till den fantastiska turneringen Europa League. Maribor tog sig vidare till den här kvalrundan genom att slå ut numera famösa Videoton med sammalagt 3-1, efter att ha inlett med 1-1 på bortaplan. (Bojan Djordjic spelade båda matcherna, Martin Mutumba gjorde det inte.) Man har avverkat ett par omgångar i inhemska ligan redan, med resultaten 0-0 borta mot Rudar Velenje och 5-0 hemma mot Triglav Kranj. Hibernian inleder däremot sin tävlingssäsong i och med kvällens match. Man har träningsspelat mot ett koppel av holländska mittengäng, med blandade resultat. Inget katastrofalt, men heller inget att yvas över direkt.

Jag ska inte låtsas att jag har koll på slovenska ligan, så de ovan nämnda resultaten säger mig ingenting, förutom att 5-0 alltid är 5-0. U21-landslagsmannen Vito Plut gjorde tre mål i den matchen. Och 23-årige Dalibor Volas gjorde både målen i 2-0-matchen hemma mot Videoton. Han hoppade in sent i förra ligamatchen och jag hoppas att det innebär att han är pigg och målsugen ikväll. Spelet grundar sig mer på att jag inte har så stor tilltro till skotsk ligafotboll och att Hibs inte spelat tävlingsmatch ännu.

Hur som helst, två units in på raka 1:an, till oddset 2,00.

Tack, signaturen “Thequickest”, för en heads up angående denna match.

Semestrar och personalpolitiska omgrupperingar har förenat de till synes oförenliga, svenska fans av italiensk och engelsk fotboll. Tack vare Olas förträffliga initiativ har vi nu, i alla fall tillfälligtvis, förenats under samma blogg. Gästbloggar efterfrågades, och varför inte?! Jag gör ett försök, och jag i det här fallet är Peter Hyllman (PHy.), en strax över trettiostrecket vådligt passionerad supporter av Man Utd och fotboll i största allmänhet. Jag utgår från en tanke att kanske ska vi försöka förstå varandra lite bättre nu när vi ändå har tvingats samman. Det har ju tydligen gått sport i att ogilla varandra, ”italienare” fnyser åt engelsk tjongalångboll och ”engelsmän” brölar om långsam fjollboll. Klyschor och fördomar! Den aspekt av detta förhållande jag tänkte fokusera på här är att fotbollen i de båda länderna inte på något vis är isolerade från varandra utan de utbyter influenser och påverkar därigenom varandra. Särskilt engelsk fotboll har lärt sig mycket av italiensk fotboll och de engelska storlagen har både tagit och, mer eller mindre smärtsamt, getts ett antal viktiga lektioner av sina italienska motsvarigheter, framför allt vad gäller spelet i de europeiska cuperna. Kort och gott, många av de framgångar engelska lag har haft i europeisk cupfotboll, tidigare men inte minst de senaste åren, bygger till stor del på lärdomar plockade från Italien. Jag sammanfattar det som sex lektioner i fotboll. ******************************************* Från Catenaccio till fotbollssocialism Under 1970-talet inleddes det som får betraktas som Liverpools absoluta storhetstid, med ett flertal segrar i UEFA-cupen och inte minst i Europacupen, segrar som fortsatte under första halvan av 1980-talet. Liverpool var inte nybörjare vad gäller europeiskt cupspel på 1970-talet, de hade deltagit både i Europacupen och i Cupvinnarcupen under 1960-talet men utan att lyckas nå ända fram. Erfarenheterna från det europeiska cupspelet, och inte minst då mötena med Helenio Herreras Inter i Europacupen 1964/65 som Inter till slut vann med sammanlagt 4-3, ledde till att Liverpool började ompröva sitt spelsätt i Europa. Catenaccio, som uttryck för en spelfilosofi, var speciellt på så sätt att det betonade samspelet mellan olika lagdelar och spelarpositioner. Ur ett taktiskt perspektiv var det ett mer kollektivistiskt synsätt än de mer individualistiska perspektiv som frodades inom inte minst engelsk fotboll. Bill Shankly, Liverpools legendariske manager under 1960-talet och första halvan av 1970-talet, omformulerade detta perspektiv när han beskrev sin syn på fotboll som en form av socialism, där alla jobbade för alla. Ett betydelsefullt skäl till Liverpools framväxande dominans var att de var ett av de första engelska lag som spelade modern fotboll som en sammanhållen lagenhet med fokus på att kontrollera bollinnehav. Insikten om värdet av detta lär inte ha minskat hos Bill Shankly när han såg idéerna omsatta i praktiken i Liverpools möten med Inter under 1960-talet. ******************************************* Grande Milan Mot slutet av 1980-talet, fram till och med mitten av 1990-talet, växte AC Milan ut till en världsfotbollens gigant. Disciplinerade och försvarsstarka var de under ett tag närmast oslagbara. Vill man hitta influenser på engelsk fotboll så kan man så klart lite elakt mena att någonstans måste ju Arsenal ha fått det där med ”One-Nill to the Arsenal” ifrån. Men det nya med Milan vid den här tiden var deras satsning på en oerhört bred trupp. De hade mer eller mindre två spelare på varje position och de rensade till stor del marknaden på befintlig talang. Länge hade engelska lag problem att kombinera spel i Europa med ligaspel av skälet att deras trupper var för smala och inte orkade med slitaget. Men Milans taktik observerades av de engelska storlagen, framför allt Manchester United, som kopierade Milans taktik att bygga trupper snarare än startelvor. Än till denna dag är det här däremot något främmande för många inom den engelska fotbollen. Klubbarna har förstått det. Men fotbollsjournalister, och många fans, envisas fortfarande med att analysera ett lag utifrån deras startelvor, när detta har blivit ett alltmer obsolet begrepp. Det importerade trupperspektivet skapade naturligtvis kedjeeffekter i England. United var föregångare, men lag som ville konkurrera med dem följde därmed efter. Arsenal var först med ett systematiskt sådant arbete och blev snart Uniteds främsta konkurrent. Just den stegvisa framryckningen i utvecklingen är naturligtvis intressant och den har ju så klart sina avigsidor. Det går att dra en linje från Uniteds och Arsenals truppbyggande, till klubbar som i strävan att haka på tätklungan bygger trupper de inte har råd med. Och det går också så klart också att dra en rak linje till den utveckling vi sett i Chelsea och nu ser i Manchester City. ******************************************* En spökande gammal dam 1990-talet var Manchester Uniteds i England. Ligan vanns regelbundet och spel i Champions League blev till en naturlighet. Men väl där gick det inte så bra som man kunde förvänta sig. Det blev ofta respass tidigt och inte minst mot italienska motståndare, och särskilt då Juventus, hade man det väldigt tufft. Skälet var tämligen bekant för de som följer engelsk fotboll. Ligaspelet i England är helt väsensskilt från det kontinentala spelet, och var det än mer för 15-20 år sedan. Man var tvungen att spela på ett visst sätt i England för att vinna matcher, men just detta sätt att spela blev till en belastning i Europa där lagen låg lägre ner i planen och i större utsträckning höll tag i bollen. Juventus var under 1990-talets andra halva klubben som främst förkroppsligade detta ideal. Och United drog lärdom av detta, även om ett visst mått av frustration exempelvis går att spåra i Alex Fergusons kända citat: ”When an Italian says it’s pasta, I check under the sauce to make sure”. Respekten i Unitedlägret för Juventus kunnande var väldigt stor. Så pass att Gary Neville, efter att de vunnit kvartsfinalen mot Inter, fick veta i direktsändning att de skulle möta Juventus i semifinalen och utbrast: ”Oh no, not them!”. Det gick vägen ändå den gången, men David Beckham uttrycker i sin självbiografi att det var först under den andra semifinalen i Turin som de började inse att de faktiskt kunde vinna mot Juventus. United åstadkom fotbollshistoria säsongen 1998/99 genom att vinna The Treble. Och man gjorde det genom att ha lärt sig av Juventus spel i Europa under ett halvt decennium, och till slut bemästrat det, tekniskt och mentalt. ******************************************* The Italian Job, by Way of Valencia and Liverpool, in Istanbul Ett av nutidshistoriens fotbollsmirakel utspelades i Istanbul under Champions League-finalen 2005. Liverpool hämtade upp ett tremålsunderläge i halvtid till seger på straffar mot självaste Milan. Liverpool slog ur underläge inte bara i finalen utan under hela turneringen. Som lag betraktat var man knappast räknade till favoriterna och samma år lyckades man inte ens kvalifiera sig till Champions League via det inhemska ligaspelet. Men i det europeiska cupspelet gick det bättre, och en stor förklaring till det var att de utvecklade och anpassade sig taktiskt till ett spel som var väldigt gångbart i det europeiska cupspelet. Ansvarig var den nye managern Rafael Benitez, som kom till Liverpool från Valencia med vilka han vunnit bland annat UEFA-cupen och den spanska ligan. Valencia hade växt fram som en utmanare till de två spanska giganterna mot sekelskiftet med ett väldigt organiserat och disciplinerat spel. Valencias spel var grundlagt i slutet av 1990-talet under ledning av den dåvarande italienske managern Claudio Ranieri, som senare skulle ta över Chelsea. Det var således, när Benitez kom till klubben, en klubb med tydliga italienska influenser och en annan typ av spel än det som normalt sågs i Spanien. Ett sätt att spela fotboll som därefter överfördes på Liverpool. ******************************************* Som småpojkar mot män Likt sina föregångare på 1990-talet så var Manchester Uniteds lag under 00-talets andra halva, Sir Alex Fergusons tredje stora lagbygge, oerfarna av europeiska framgångar. Den ”gyllene generationen” hade, med ett fåtal undantag, lämnat klubben. Två smärtsamma lektioner mot Milan tog dem genom skärselden och till slut upp på vinnarpodiet. Det var först de dubbla 0-1-förlusterna i åttondelsfinalen 2004/05 och därefter semifinalen säsongen 2006/07 där Milan vände 2-3 till 5-3 på hemmaplan i det andra mötet. Bristen på rutin och erfarenhet hos spelare som Ronaldo, Rooney och Evra stod i bjärt kontrast med tryggheten och stabiliteten hos spelare som Seedorf, Kaka och Maldini. Det var tunga lektioner, men i slutänden guld värda. ******************************************* When in Rome… Don’t Always Do As the Romans Do När 2010 års slutspel i Champions League lottades och det stod klart att Inter skulle möta Chelsea i åttondelsfinalen trodde de flesta att det skulle bli en tämligen bekväm resa mot kvartsfinal för Chelsea. Verkligheten blev en annan. Mötet spetsades till av att Inter numer tränades av Chelsea-legendaren Jose Mourinho och Chelsea tränades av dennes milanesiske nemesis Carlo Ancelotti. Inter genomförde ett taktiskt sett lysande dubbelmöte med ett klassiskt italienskt spel, disciplinerad defensiv kombinerat med ett intelligent anfallsspel. Chelsea spelade också en fotboll som påminde om den italienska. Kanske för mycket. Passivitet, och tillhörande frustration, tog överhanden i alltför hög utsträckning. Inter vann välförtjänt mötet. Och den lärdom Chelsea, och engelska lag generellt, nog kan dra av detta är att det inte räcker till att enbart reflektera motståndarens taktik, man måste själva ta tag i matchen och genomföra den på sina egna villkor. Just det som är den engelska ligafotbollens signum. Utmaningen, och lektionen, består alltså i att i en alltmer likriktad europeisk klubbfotboll förvisso ta tillvara influenser utifrån, men samtidigt bevara det som är den egna fotbollens grundkaraktär och mentalitet. Hur väl det kan gå när man lyckas illustrerade Inter förra säsongen. Såväl Chelsea som United har kämpat med denna balansgång och likriktning under de senaste åren. Det är sannolikt en balansgång som kompliceras ytterligare när såväl klubbarnas ägande som ledning sköts av personer ej fostrade i den inhemska fotbollskulturen. ******************************************* Vad de sex lektionerna förhoppningsvis illustrerar är hur den engelska klubbfotbollen har utvecklats med italiensk klubbfotboll som förebild. Det är från Italien som de engelska storlagen huvudsakligen har hämtat sina taktiska influenser. Och de framgångar som engelska klubblag har haft i Europa på senare år bygger mycket på dessa influenser. Att vi som fans har så svårt att se detta beror på att supporterskap, likt religion och partipolitik, förblindar för det som förenar. Rivalitet är förvisso ett hälsotecken när det kommer till fotboll, men bara så länge den åtföljs av ömsesidig respekt.

Förra veckan skrev jag en nyhet om att ADO Den Haag var ute efter en svensk anfallare. Det stämmer fortfarande, men namnen var det antagligen fel på. Någonstans läste jag att John van den Brom och Maurce Steijner hade varit i Sverige under onsdagskvällen för att titta på en match och med tanke på att bara Hammarby och Brommapojkarna möttes den kvällen så antog jag att det var någon av Linus Hallenius (hade inte varit helt otroligt), Pablo Pinones-

Arce och Sebastian Castro-Tello, som spelade anfallare under matchen.

I dag fick jag ett mail från Algemeen Dagblads Peter Alleblas som hade pratat om saken med gamle Vitesse-legenden John van den Brom. Nuvarande Den Haag-tränaren berättade att han hade skrattat åt de tre namnen och förnekat att det var någon av dem han var ute efter, men att man fortfarande har ögonen på en spelare ifrån Sverige. Tydligen gärna en targetplayer-typ att backa upp Lex Immers med. Typ Edward Ofere, tänker jag då.

Jag kan förstå att John van den Brom skrattade åt de tre namnen. Linus Hallenius har man helt enkelt inte råd med. Sebastian Castro-Tello… vad ska jag säga. Varje gång jag tittar på Hammarby i Superettan ser jag en spelare med någorlunda snabbhet och tillslag, men som hela tiden framstår som extremt nervös och stressad. I varje bollmottagning spänner han kroppen på ett sätt som gör att bollen rinner iväg flera meter. Varje gång han fattar ett beslut på planen, så ser man hur han valt mellan ett dussin olika möjligheter och valt någon form av mellanting som slutar i pannkaka.

Och Pablo Pinones-Arce… en snart trettioårig could-have-been som gjort 22 mål på 120 matcher i Allsvenskan. Det hade varit en syn i Eredivisie. Som när Mathias Rosén plötsligt dök upp i Groningen någon gång i mitten på 90-talet. Han gjorde i och för sig bra ifrån sig men så var han också en talanglös spelare som istället utnyttjade det han var bra på, istället för att vara talangfull och inte åstadkomma ett skit.

***

Geert den Ouden slutar med fotbollen. Han ska tydligen bli affärsman istället, läste jag. Han spelade sist i nybildade Dayton Dutch Lions i det amerikanska ligasystemet där gamle Heerenveen-strikern Erik Tammer tyckte att man behövde ett lag med holländsk prägel varpå han värvade några halvmeriterade holländare i form av gamle landslagskeepern Oscar Moens, kreatören Hans van de Haar också då målkungen Den Ouden. Enligt Wikipedia blev det åtta mål på tio matcher för Geert i Dayton.

***

KNVB har i dag beslutat sig för att sju stycken holländska klubbar får börja med minuspoäng på grund av dålig ekonomi. Det handlar om NAC Breda i Eredivisie (-1), MVV (-7), Aleen Gezamenlijk Oefenen Voert Verder (-6), Almere City – tidigare FC Omniworld – och Veendam får tre minuspoäng,  medan Fortuna Sittard och FC Dordrecht får två respektive en poängs avdrag.

***

Rätt död sommar hittills när det gäller övergångar i Holland. Nästan alla lagen har trimmat sina trupper och släppt iväg fler spelare än man hämtat in, på grund av den ekonomiska krisen.

Däremot tyder det mesta på att Luis Suarez blir kvar. Han säger själv att han vill spela i Champions League med Ajax och ingen klubb tycks ha pengarna som krävs för att värva honom den här sommaren, så på sätt och vis kan det fina VM-slutspelet ha räddat Ajax från att bli av med sin stjärna.

Imorgon kommer en längre sammanfattning av vad som hittills hänt i det holländska transferfönstret.

Båstad Beach i sommarsol off tennisvecka är fantastiskt; gott om plats, solstolarna för 50-lapp istället för hundring, färre köer, mindre marinerad och ändå finns allting du behöver.

Har sakta men säkert börjat smyga in semesterkoma (det brukar ta ett par-tre veckor), somnat som ett barn i solstol, inte funderat så mycket på vad jag MÅSTE göra, kopplat bort, kopplat av.

(Jag hade förstås ett kortare jobbsamtal med Fågelskådaren i samma solstol i eftermiddags, men va fan…det var ju rätt kort och lite jobb måste man alltid tänka).

Det blir perfekt med ytterligare några dagar där kropp och hjärna bara flyter omkring i nuet.

På menyn torsdag…då det vankas regn…står Zgander i Helsingborg, en lunch med fullständigt galen helsingborgare och till slut enklare bjudning på altanen; Bosse Båstad med familj på besök.

Snart når jag den totala avslappningen och då är det dags att börja jobba igen, du får aldrig bli förslappad…lite som Långe Lundhs nomadstrategi; aldrig stanna upp, aldrig stelna till, inte bli för svag i köttet.

***

Tittar du rakt av på AIK:s och Rosenborgs laguppställningar så skiljer det mil, därför är inte 0-1 på Råsunda en sensation.

Nu stod AIK:s hopp till Jonas Thern-fyndet Bangura…en kille som plockats in från IFK Värnamo i division 2.

Uppenbarligen var Bangura AIK:s bäste spelare och det är förstås lite kul och charmigt, men det säger också en hel del, gör det inte det?

Än en gång; eftersom allsvenska mästarlag nästan alltid “förstörs” så är det aldrig så mycket till mästarlag som får kvala till Champions.

Det hinner hända för mycket på åtta månader, inte nödvändigtvis som med AIK…där tog det ett halvår och sen hade vi ett lag som känns ungefär tio gånger sämre…men ändå tillräckligt.

Det enda lag på senare år som lyckats behålla sin trupp till Champions-kvalet var väl Kalmar och de kändes också som ett lag som kunde fixat det (åkte oturligt mot Debrecen, som gick hela vägen).  Även Elfsborg kändes hyggligt intakta inför kvalet för nåt år sen, men det gäller att ha lite flyt i lottningen också och Elfsborg fick Valencia.

Det hade varit en helt annan sak om vi haft ekonomisk kraft i klubbarna och landet för att behålla spelare  ELLER spela höst/vår; då hade det bara varit två månader mellan guldfest och Champions League-kval.

***

Det känns jävligt trist att en så god arbetskamrat och människa som Lasse Bengtsson ska sluta på Fyran.

Han är en mästare i sitt slag och en yrkeskollega att alltid se upp till.

Dessutom ödmnuk och alltid en man med de godaste av råd.

***

Jag vet inte riktigt vad AIK-Millers grej är, men det känns inte som om det stavas harmoni.

Nu får Flavio skit för att han inte pratar engelska, men brassen pratar ju inte svenska heller och ändå lyckades han “förstå” vad Micke Stahre ville och ledde AIK till ett SM-guld.

När Miller ursäktar sig med att han inte pratar spanska känns det rätt respektlöst; brassar pratar portugisiska (även om många förstår spanska).

***

Trots att Johan Edlund godkänns stå och jobba i kortbyxor så gillar jag Late Night Barcelona.

Roligt, initierat, laidback.

(Vanligtvis borde korta byxor endast godkännas i samband med reportage om gammal hederlig äppelknyckning. Annars icke! Nu känns det lite som Anderssonskans Kalle i rutan.)

***

Iskallt att Eggen släppte sin startelva dagen före match.

Men när han påpekade att en del unga journalister tror att det handlar om “secret service” så har han fel; det är väl snarare de flesta tränare som tycker så i det sammanhanget.

AIK-Miller sa, i samma ärende, att Sir Alex och Wenger aldrig släpper någon startelva.

Well, i stort sett ingen tränare i hela världen gör väl det.

Men jag får en känsla av att Miller gärna vill att vi ska jämföra honom med Sir Alex.

Han är inte riktigt där, om vi säger så.

***

Ett Argentina utan Diego Maradona blir inte riktigt samma Argentina.

***

Du kan tycka vad du vill om att Wanderson flyttar till Saudi.

Men han är mer än nöjd och sannolikt räddade det Gais och deras ekonomi…och då spelar det ingen roll var gör affärer.

Cashen måste in.

Skitsamma om de kommer från Holland, Norge, Saudi eller Ungern.

***

Landslagets nytillskott, sjukgymnasten Richard Dahan, var en gång i tiden en rätt stabil och spelskicklig mittback.

Och han måste vara en av få som nu får “landskamper” i både handboll (han var med under Bengas tid) och fotboll.

Farsan heter förresten Jack, stor profil i den malmötiska ultimafotbollen.

Det här har ju inte med saken att göra, men ändå:

Jack var en bra spelare, även långt upp i åldern…men han erkände sällan ett fel.

När Jack och jag spelade ihop i nån division 5-match eller nåt så slog han en hörna (han tog allt annat också; frisparkar, straffar, inkast, avspark, inspark…) bakom motståndarmålet.

När vi var på väg att ifrågasätta den usla hörnan så ställde han sig bredbent, gestikulerade och skrek ursinnigt till oss:

“Men va fan…ni måste ju röra på er därinne!”

***

Bologna känns som perfekt för Ekdal.

***

Det är nya tider när du blir europamästare på 100 meter, är smal som en rabarber och kritvit.

***

Snart är det augusti.

Vi får försöka leva med det.

Och hoppas lite på våra svenska lag i Europa League…inget av dom är bland de tre första i allsvenskan just nu.

Men med lite rörelse i straffområdet kan det kanske lösa sig.

Han är inte framtiden själv, även hans stil, hans klass, tillhör det förgångna – det blir ju allt viktigare att bara vinna, oavsett hur det ser ut – men han visar tamejfan vägen.

Raúl känner att han har mer att ge, han vet att han kan spela Champions League med en engelsk klubb, eller med en tysk. Precis som Ruud van Nistelrooy väljer han det senare alternativet. Visst, man kan trycka på att båda dessa spelare är på nedgång, att dom passerat zenit, men man kommer ändå inte ifrån:

Raúl valde Tyskland före England.

Han valde mål, mål, mål inför fulla arenor, han valde ekonomiskt sunda klubbar som satsar på unga talanger. Han visar var framtiden finns. Åtminstone hoppas jag att det är så.

–

Klockan tre idag eftermiddag gör han sin första presskonferens som Schalke-spelare, och han tilldelas självklart tröja nummer sju – Felix Magath är ingen idiot.

Debuten sker förmodligen till helgen. Schalke har bjudit in Hamburg, Bayern och Köln att spela miniturnering och allt ljus kommer riktas mot gästgivaren, Felix Magath är, som sagt, ingen idiot.

–

Ja, Bundesliga blir verkligen hetare för varje år. Hur vill ni att vi ska ladda upp inför årets säsong? Jag tänkte mig en nedräkning i form av ett tabelltips, med ett lag varje dag.

Hur tänker ni, har ni en bättre idé?

Minns ni mejlen och “Dagens Bild” från den svenska killen som spelade i nåt division 2-lag på dassiga gamla betongarenor i Polen?

Patrik Magier heter han.

Nu har han…tack vare bloggen (och säkert av egen kraft också)…fått ett kontrakt i Sverige.

Här hans senaste mejl:

“Ciao Patrick Efter att jag nämndes på din fenomenala, karismatiska, hjärtliga och spektakulära blogg för ett tag sedan, fick jag ett flertal samtal från klubbar i både Sverige och Norge, som undrade om jag hade kunnat tänka mig att provspela och visa vad jag går för hos dom..

Jag är inte tillbaka men jag hoppas vi ses snart igen och eftersom jag sett att ni börjat hänga här, med stora abstinens såväl efter Serie A, England, Spanien och Europa, så är det väl bara att köra igång.

Ordet är fritt.

Vem har gjort (kommer göra) årets bästa värvningar i Europa? Vem vinner i England och vem vinner i Spanien?

Och hur går det i Europa?

Kör hårt och är det någon som är sugen på att skriva gästinlägg så skicka ett mejl så publicerar jag det.

Forza!

Det är nya tider och när thai-massage öppnar fin liten mottagning nere i Båstad hamn och så kommer thaimassösen närmast från – Örkelljunga.

Hon säger att hon gillar Örkelljunga, att det inte är lika mycket folk som i Thailand och att det därför är lite lugnare.

Och det är klart; söker du lugnet, så är ju bytet Bangkok-Örkelljunga exemplariskt.

Då får man ta att den thai-örkelljungska dialekten inte riktigt är en lek, men massagen är oslagbar…välriktade armbågar har tryckt på ömma punkter över min rygg och nacke under ett par dagar och gjort underverk med ömmande ryggmuskler.

***

Så många konkurrenter började kackla skadeglatt över att Helsingborg förlorade borta mot Häcken, men det enda som hänt efter “höstens” första dubbelmöten är alltså att Örebro tog en poäng mer än HIF i toppstriden.

I övrigt fick alltså Helsingborg tre av sex poäng, Malmö tre av sex, Mjällby en av sex, Kalmar tre av sex, Blåvitt tre av sex och Elfsborg en poäng av sex möjliga.

Status quo, mer eller mindre…eller snarare; Lite fördel Helsingborg när “den stora favoriten” Elfsborg fortsatte att tappa mark och nu är 14 poäng efter serieledaren från Syndets Paarla.

Återigen; Ska lag komma ifatt Helsingborg i toppen så måste de börja hämta in av egen kraft och inte nöja sig med att HIF tappar någon poäng här eller där.

Mycket kvar, massor kan hända…men tendensen håller i sig.

***

Ingenting ska tas ifrån Astrit Ajdarevic…det är ju en makalös allsvensk upptakt för Falkenberskillen som varit i England och vänt…men det var nog inte fel att inleda mot Elfsborg som uppenbarligen kastar in mål i sin egen bur.

***

Erik Sundin ser inte ut att släppa ifrån sig någon plats till Alexander Gerndt utan strid…och det är ytterligare tecken som talar för Helsingborg i guldjakten.

***

Så många talar om att de svenska friidrottsstjärnorna har skadeproblem för att de ligger och pressar sig på den yttersta randen hela tiden.

De utländska friidrottarna då?

Kör de bara på 65 procent?

***

Det är uppenbart att Örebro SK kan ha någonting bra på gång.

Klubben tycks skötas exemplariskt och tar du en titt på den laguppställning ÖSK har i dagsläget så är det få allsvenska lag som kan matcha den.

Alvbåge såklart, Almebäck, Wowoah (vilket mål, vilken klacklyftning innan!), Bedoya, Gerzic, Porokara, Astvald (som är ojämn, men växer alltmer) och Paulinho för att nämna några i en stark mix av klokt rutinerat och talangfyllt äregiret.

Slipper Örebro några tunga dippar under hösten så kan det räcka väldigt långt för Sixten Boströms lag.

***

På tal om spelartrupp så är förstås Elfsborgs allsvenska resultat så här långt en gåta, däremot.

Snart ringer väl Henning Mankell från en tyst vagn någonstans och vrålar; vad var det jag saaaa?!

***

Jörgen Lennartsson till Stabaek, ser det ut som.

Vad det innebär för U21 har jag ingen aning om, men jag förstår ju så pass mycket att Lennartsson inte kan vara tränare i Norge, förbundskapten för U21 OCH Hamréns assistent på samma gång.

***

Lite stort att min Båstadgranne, dubbel-legendaren och flickornas man Hasse Simonsson, har mött Raul Ramirez.

***

Självklart heter han Richard S Johnson, det blev “Anders” lite slarvigt i förra bloggtexten.

Men jag tänkte ju mest på caddien, oavsett vilket.

Helt ärligt:

Om vi ställt A Timell och R S Johnson sidan om varandra på en gata i en svensk stad – vem hade blivit mest igenkänd?

***

Vi kör väl igång Dagens Bild igen i augusti, eller?

***

Till slut ett mejl från Lars Karlsson (jag har aldrig haft anonyma kommentarer till denna blogg, men det går alltid utmärkt att mejla till ekwall@tv4.se)

“Vad gör Janne Lorentzon resten av året? Det är i slutet av juli, måndag, nyhetsmorgon på SVT. Gefle-TFF i allsvenskan. Och plötsligt är han där. Janne Lorentzon. Kommenterar det korta inslaget med mekanisk automatik som i fornstora dagar (kännetecken: han berättar alltid vilket lag som har vilken färg på tröjorna). Mannen som brukade få läsa damernas volleybollresultat 4 min före sportspegelens slut på söndagskvällarna när jag var barn. Under Arnes och Bosse Hanssons glansdagar. Som en viskning från barndomen.Men den stora frågan är naturligtvis, när det inte är sommarsemester och glest uppe på redaktionen…vad gör Janne Lorentzon då? Killen måste vara på livstidskontrakt med TV-sporten? Han har överlevt allt från Lennart Hyland, över Ingemar Oldsberg och Tommy Engstrand till Bengt Magnusson och Andre Pops. Vad gör killen september-maj? Det vill jag veta. Funderar på att skapa en Facebook-grupp som heter “Vi som kräver Janne Lorentzon tillbaka i Sportspegeln på söndagar, läsande damernas volleybollresultat”. “

SVAR: Jag håller med dig, mera Janne Lorentzon till folket! Älskar också referaten som inleds med “RÖD-klädda Manchester United…” eller “Sverige i gult och blått…” Jag vet inte vad Janne gör när han inte spikar inslag, men jag tror han gör ett stort jobb i bakgrunden. Eller så är han i Örkelljunga och tar sig en thai-massage. De är väl kända för sin volleyboll där?

Tänk att det skulle till en caddie för att jag på riktigt skulle följa en golftävling med lite nerv i kroppen.

Först via iPhone under buskisföreställning i Falkenberg (…och ja, det finns anledning att återkomma till det besöket, tillsvidare skylls allt det på Wilma, 11 år) och de två avslutande hålen via Radiosport i miljöbil på väg tillbaka till Båstad.

När jag förstod att Anders Stanley Johnson (S står för Stanley, jag vet det nu för tjejen som höll i själva golfrapporterna sa DET i stort sett hela tiiiiiden när jag lyssnade) vunnit Scandinavian Masters skrek jag JAAA rakt ut.

Och då vet jag inte ens hur Stanley ser ut.

Däremot Anders Timell, min radiokompis, som nu med stora steg är på väg att bli kändare än sin bror, vilket är en bedrift i sig.

Se bara BBC!

Jag är ingen golfare men jag kan förstå charmen…däremot inte hur i helvete människor har tiden att spela ALLTID, någonting måste ju försakas…och jakten på både bra fester och dignande prisbord med därtillhörande goodiebags, så pass mycket har jag hunnit se av golfvärlden.

Jag följde Jesper Parnevik i British Open för en del år sen, för jag tyckte det var en cool typ…han gav golfen en touch av flärd. Och Tiger Woods var förstås också lite rock and roll till slut, när den vackra fasaden sprack och han höll “presskonferens” utan just press för att stolpigt från uselt manus förklara likt en statsman att han knullat vänster.

Och så då den här långhåriga caddien då, Ann Louise Hansson-lookaliken.

Golfare är väl annars som alla andra, förutom när de går in i sin golfbubbla med sådana där spikskor och pratar fikonspråket.

Det är då jag inte riktigt hänger med.

Som i Radiosporten, när referenten sa om ett av de sista hålen…“ja, det är dogleg höger, ni vet alla hur det ser ut vid det här laget”.

Men vi vet ju inte det.

Jag begär inte att en golfreferent ska förklara för mig vad dogleg är, lika lite som en fotbollsreferent ska berätta vad offside är, men ALLA vet inte hur hålen ser ut på Bro Hof. Bara golfare tror sånt.

Golf är överhuvudtaget ingen bra radiosport och när Timells polare slog den där sista putten så lät kommentatorn ljudet tala för sig självt men eftersom golfpublik gärna jublar lika högt oavsett vad som händer, så gick det aldrig att förstå vad som hade hänt; bolljäveln i eller inte i hålet?

Först när han påpekade att segern var klar så förstod jag.

Och dogleg är ju lite som en höger utsida runt ett träd, typ.

Eller?

***

El Kabir borde inse att han är mannen som både kan hjälpa och STJÄLPA Mjällby.

***

Jag minns ju att Rolle Nilsson petade Guillermo Molins direkt efter U21-turneringen förra året, även då med motiveringen om att “fokus inte var heöt rätt”.

Men jag vet inte; det var inget lyckat drag förra året.

***

Såg ni “brorsan” Marcus Olssons skön volleyträff för Halmstad mot Blåvitt?

Kunde lätt blivit årets mål.

***

Gefle brukar alltid reda ut sina besvär och är normalt alltid bättre än du tror.

Men i längden går det inte att rädda upp situationen gång efter gång…Oremo gjorde målen och drog, Jawo kom, Jawo gjorde mål, Jawo drog, Gerndt kom, Gerndt gjorde mål, Gerndt drog.

Makondele, Wikman, Theorin, Bapupa och fler har försvunnit…bara Hugosson håller sig fast kännd det som…och till slut tar det stopp.

1-3 hemma mot Trelleholla KAN vara början till det slutet.

***

Det här trodde jag aldrig jag skulle skriva: Jag har köpt en Bjärnum 11AY Grävspade

***

Tänk så mycket alla pratat om hur mycket mål Philip Hellquist kan göra, men aldrig har vi fått se honom vara i närheten.

När han väl gjorde ett så var det däremot hur kyligt som helst.

Och Daniel Sjölunds återkomst var ju ytterligare ett bevis på hur mycket han betyder för Djurgården.

***

…och imorgon ska jag köpa några säckar sandsten.

***

IFK Göteborg blandar och ger.

När allsvenskan är slut så är jag övertygad om att tre poäng av sex möjliga mot Halmstads BK inte känns direkt imponerande.

***

Vädret har vänt i Båstad.

Smått tokigt virvlande vindar, regn och rusk.

Och jag fick tillfälle att sitta inomhus i förmiddags och filosofera över mina tankar att kanske börja spela golf, trots allt.

Kanske, kanske inte; om man hittar någonstants bra att bli medlem, om man kan lära sig hyggligt, om det finns diviga klubbor och om man får köpa svåra golfkläder.

Efter dagens lilla golfeufori så börjar jag ändå tveka.

Det är kanske caddie man ska bli.

Häromveckan tyckte jag det var dags; stegade in i Solens Cykelbutik i Båstad och la runt en tusing på ett par sådana där proffsiga cykelskor som du sätter fast i pedalerna.

Shimano R076 SPDSL.

Silverfärgade med svarta detaljer.

Vem skulle kunna misslyckas i ett par sådana?

Efter ett en period då skorna stått in sig ordentligt på hallgolvet så tog jag modet till mig igår.

Om vi säger så här; det började inte särskilt bra.

Det första jag fick göra var att åka tillbaka till cykelaffären och än en gång få förklarat och förevisat hur i hela fridens namn jag skulle göra för att få in de där små tagarna på skorna i den väldigt lilla “bindningen” på pedalen.

Jag tog lärdom.

Men såg fortfarande ut om en elefant på slak lina när jag lutad mot ett staket försökte 1) få fast vänsterskon 2) lyckas tråckla fast högerskon, när vänsterskon satt bergfast 3) hålla balansen 4) hålla masken när en hysteriskt skrattande frisör som heter Hannah skulle hjälpa genom att hålla fast cykel (och mig) på ena sidan 5) undvika utbrott när granne försökte skämta om att “han skulle hämta kameran” 6) överleva.

De silverfärgade Shimano R076 SPDSL med svarta detaljer fastnade till slut på pedalerna.

Så även mina fötter, mina ben och därtillhörande kropp.

Jag och cykel i ett, så att säga.

Och iväg.

Det gick strålande…som en helt odopad Eddie Merckx skred jag, cykel och silverfärgade Shimano R076 SPDSL med svarta detaljer fram längs asfaltsvägarna mellan Båstad downtown och Hemmeslöv.

Till jag svängde av och försökte briljera på småvägar bland sådana med damcyklar och sadelkorgar…kom lite snett någonstans på någon stig, oj helvete sandstrand helt plötsligt…cykel på svaj, stod fast, började luta…jag, fötter, ben, silverfärgade Shimano R076 SPDSL med svarta detaljer och hela jävla paketet…ni vet, jag och cykel i ett…och DUNS!

Jag skulle kanske ha lärt mig hur jag fick av dojjorna.

Nu föll jag i sandstrand och fallet blev milt, värst var paniken att skynda mig på benen igen och hoppas att ingen skulle se killen som trodde hanvar cykelproffs i silverfärgade Shimano R076 SPDSL med svarta detaljer.

Nu måste jag köpa en hjälm.

Däremot ingen sån där lite för tajt cykeltröja.

Jag måste lära mig att cykla först.

***

Som sagt; höstsäsongen är här och det hinner hända så mycket.

Minns ju de kollegor som…återigen, samma misstag varje år…skrev att allsvenskan var avgjord efter tio omgångar.

Det är så mycket som kan hända och sen drar omkastningarna iväg rätt snabbt.

Däremot bör ju de lag som jagar Helsingborg kanske först och främst se till att sluta tappa sina poäng här och där, innan de jublar över HIF:s förlust mot Häcken.

Ska någon av de jagande vinna titeln måste de börja vinna och fortsätta vinna fotbollsmatcher.

***

Jaha, där skrev jag om det charmiga Gothia Cup (invigningen och överlag är självklart bara glädje) och så läser vi om skandalen på Heden.

Personligen har jag väldigt svårt att förstå att vuxna människor kan bli så provocerade att de springer in på en fotbollsplan för att misshandla 16-åringar, för att 16-åring kysst ett klubbmärke i Gothia Cup.

Jag har svårt att förstå om det om det vore fotboll på riktigt allvar.

Och jag har ännu svårare att förstå det om det är en pojklagsmatch.

Kan vuxna människor inte hålla sig inom lagens gräns när de ser på fotbolls så får de snällt stanna hemma.

***

Tänk att du nu kan få thai-massage i Båstads hamn.

Det har hänt en del sen V-Gurras tid.

***

Det glädjer mig att vi har fyra lag kvar i det europeiska cupspelet med en viss förhoppning om att åtminstone två-tre har en möjlighet att ta sig ytterligare en omgång.

Kalmar och Elfsborg tråcklade sig vidare i Moldavien med hjälp av några års europaerfarenhet och det ska inte föraktas.

Elfsborg hade dessutom lite flyt som slapp normalt starka Ventspils och fick makedonskt lag istället.

AIK mot Rosenborg?

Normalt ska dagens AIK inte ha en chans över två matcher, men SÅ bra är inte norrmännen…framförallt inte i matcher där de spelar under favoritpress, förra året åkte de ut mot ett Kalle Ankla-lag i första omgången.

***

Jag tror på minst ett nytt kapitel om dagen i minst tre vekckor till i Zlatan vs Barcelona.

Slutet är svårt att förutse.

Men vem vill – och har råd – att köpa till det priset i dagsläget?

***

I min fjärde sommarkrönika i Getingen skriver jag slentrianthatarna på nätet och om de ansvariga utgivarna som snällt väljer att dansa med dom.

Läs gärna den HÄR.

Jag är fortfarande förundrad över tystnaden hos ansvariga (eller andra som drabbas, för den delen) i det här sammanhaget och det är ju bara ett tecken på att de vet att de har fel och inte orkar ta i skiten eftersom de vet att det generar läsare.

***

I Båstad råder förresten brassevecka och lugnet.

Jag laddar nu för året Tour de Bjäre; förra året blev det fem mil, eftersom jag inte hittade hem.

I år har jag dock ett par silverfärgade Shimano R076 SPDSL med svarta detaljer.

Min västkustturné, som inleddes med Elfsborgs kvalmatch förra veckan, kommer att avslutas på lördag, med matchen MFF-AIK. Naturligtvis måste jag spela något på den. Magkänslan är stark, men å andra sidan var den det inför Bajens Falkenberg-besök också och det gick ju som det gick. Anledningen till att jag skriver ut den redan nu är att jag dels har fullt upp med att vara ledig och dels måste passa på när jag för en gångs skull kommer ut på nätet. Vet inte om det är det här mobila bredbandet jag inhandlat eller om det är den här byn jag för tillfället hänger i som gör det, men det har inte direkt varit en konstant surffest här på västkusten, det kan jag lova.

AIK och Malmö FF har de senaste åren haft för vana att sopa mattan med varandra på respektive hemmaarena. Undantaget som bekräftar den “regeln” var fjolåret, då MFF bortavann med 1-0 och AIK fixade 0-0 på Swedbank. Ni som såg den 0-0-matchen kan nog skriva under på att AIK ska vara rätt jävla nöjt med den poängen, då det i princip var spel mot ett mål under 2×45+tillägg. Denna säsong verkar det vara som vanligt, om man ska utgå från matchen på Råsunda senast. 2-0 till AIK redan efter första halvlek. Nog för att det var två individuella försvarsmisstag som låg bakom de båda målen, men AIK kändes aldrig hotat. Då var MFF utan avstängda innermittfältarna Wilton och Pekalski. Tunga, tunga avbräck. På lördag får man klara sig utan avstängde Ofere, som såg rött senast. Ett minus, såklart, men i mina ögon mer överkomligt. Vad Malmö kan uträtta när det stämmer för dem i år vet vi. Och Häckens seger ikväll mot Helsingborg lär ha gett lite extra tändvätska. De rödblå antagonisterna är fortfarande inom räckhåll.

AIK då? Jag tycker att det har sett riktigt bra ut efter VM-uppehållet. Vettiga värvningar, uppstyrd defensiv och en tränare som verkligen ger intryck av att veta hur han vill ha saker och ting. Den gode Miller har pratat om hur viktigt han insett att det är med rätt återhämtning när spelschemat är tätt. AIK CL-kvalar ju som ni vet. Match i Luxemburg i onsdags, resa t/r och så en förestående match mot Rosenborg på tisdag. Jag har svårt att se att det inte påverkar, trots allt. Det som framför allt talar emot mitt spel är nog att AIK faktiskt har sett väldigt svårforcerat ut. Man släppte in mål tidigt i cupen borta mot Ängelholm på straff och man släppte in ett kanonskott från 30 meter mot Helsingborg i cupkvarten efter det. Inte så himla mycket att orda om. Två insläppta (som sagt, en straff och ett kanonskott) på fem matcher, det är ett bra facit, även om två av de matcherna har spelats mot luxemburgskt motstånd. Men, men … har tror jag ändå Miller och nya målvakten Ivan Turina får sträcka vapen. Mot ett himmelsblått gäng som vet att man inte har råd med fler fadäser, och verkligen inte på hemmagräs, om man ska ha chans att jaga ikapp HIF, så tror jag inte att “Nya Gnaget” (med CL-fokus?) räcker till.

Jag är lite lockad av både 1/1 och Hcp -1,5 (båda finns till strax under tre ggr insatsen), men väljer istället att fördela slantarna som följer: MFF – AIK, 1:a med Asian tvåvägs-Hcp -1, odds 2,15, tre units Det blir mitt huvuddrag, som jag sedan följer upp med två lite mer “underhållningsspel” till blygsammare insats: Daniel Larsson gör mål i matchen och slutresultat 3-0, odds 16,00, en unit Wilton Figueiredo gör mål i matchen och slutresultat 3-0, odds 17,00, en unit

Tycker själv att det kanske borde vara lite större skillnad på de oddsen (samtliga hämtade från bet365). Larsson, med sin snabbhet, kommer få fler lägen än ex-gnagaren Wilton, som kommer vara väldigt påpassad av Atta/Danielsson eller vilka det nu blir som startar defensivt på mitten för de svartgula. Men några frisparkschanser får han nog och släkten är alltid värst?

För den ännu försiktigare finns oddset 1,85 på Asian Hcp -0,75.

*** Måns: Jorå, jag redovisar ROI med jämna mellanrum. Just nu har jag semester och inte mitt spreadsheet till hands. Ligger på cirka 130 % (men vet inte exakt just nu, som sagt) sedan bloggen startade med ROI-räkning för ungefär ett år sedan. När jag skriver “ett par units” så menar jag just ett par units. Dvs två, varken mer eller mindre. Kanske borde vara tydligare.

Marek: Tack för ditt inlägg i debatten.

Berlusconis presskonferens för ett par dagar sedan var en rätt skön uppvisning i showbusiness. Först anlände han till Milanello i helikopter och sedan, efter att ha hälsat på laget,  höll han hov inför journalisterna. Bland annat berättade han om att hans familj spenderat ungefär tio miljarder sek på AC Milan de senaste 25 åren. Givetvis en hissnande summa men jämför man med vad Real satt sprätt på de senaste åren så är det ju snudd på småpotatis. Samtidigt  så vet vi ju alla att pengar inte är allt och tittar man tillbaka på de senaste  åren så ser man att Silvio investerat betydligt mycket klokare än vad det före detta Francolaget har gjort.

*******************************************

Igår tog jag farväl av Florens (nu skall jag njuta av den svenska sommaren i några veckor)  på Trattoria Napoleone i mina hemkvarter San Frediano. Det var rätt munter stämning. “Cykel-Leif” var också med och eftersom han är utbildad sommelier var det hans uppgift att välja ut ett mycket smakrikt vin. Därefter snackade vi skit med våra två kypare, den ene från Brasilien  och den andre från Argentina. Båda tråkade varandra rätt hårt men båda var också rörande överens om att Diego nog hade varit en bättre tränare för Brasilien än vad Dunga var. “Så länge jag kommer ihåg har vi varit kända för att spela roliga fotboll. Och så kommer Dunga och förstör…”, konstaterade kyparen från Brasilien  och både “Cykel-Leif” och jag höjde våra glas i samförstånd.

***************************************************

Det är inte med speciellt stort vemod jag nu lämnar kaoset och hettan här på Pisas internationella flygplats. Men det är med ganska stort vemod jag nu eventuellt lämnar den här bloggen för gott. Det känns märkligt, jag har ju hållit igång  i mer än två och ett halvt år och den har blivit en del av min vardag. Men jag hoppas fortfarande på en lösning och i så fall ses vi igen om några veckor. Om inte så ses vi säkert i något annat sammanhang. Trevlig sommar amici sportivi!

Tre dagar i en större fågelbur på Heden 4 i Göteborg är roligare (och varmare) än du tror; sällan är det så glädjefyllt att se fotboll som att se fotboll på Gothia Cup.

Och har du aldrig upplevt en Gothia-invigning på Ullevi så kan jag varmt rekommendera ett besök när det är dags nästa år.

Det är magisk stämning när ungdomar från hela världen möts i en dans-, musik-, underhållnings- och skratt-föreställning och det är alltså 52.000 människor på en svensk fotbollsarena och det finns inget hat.

Det är möjligt att jag är lite blödig, men varje gång jag är på den här invigningen sitter jag med en hinna av glädjetårar i ögonen.

I sig är varje Gothia Cup-invigning en av årets mäktigaste arenaupplevelser VARJE ÅR i Sverige, även om den inte uppmärksammas lika mycket som så mycket annat.

Bör upplevas.

***

Jag har inte mycket till övers för nye AIK-tränarens brittiska stenåldersattityd, den där engelsmännen fortfarande tror att de lever någonstans runt  1966 och leder fotbollens utveckling.

Och anser att alla andra i hela världen är dumma i huvudet.

Men om vi skiter i det så har Alex Miller på kort sikt vunnit en allsvensk match med två mål, skakat allsvenska serieettan Helsingborg i cupen och undvikit ett megafiasko i Champions League-kvalet.

Det är, trots allt, något av att vända en trist trend.

Sen kan vi säga vad vi vill om ynka 1-0  på 180 minuter mot ett lag från Luxemburg (luxem-fucking-burg!) men jag håller med Björn Wesström som jag hörde i radiointervju när han säger att det i slutändan handlar om att ta sig vidare.

Rosenborg blir en helt annan femma och jag har svårt att se hur AIK sak lösa besegra norska mästarna…jämför du spelartrupper så skiljer det mil…men AIK får slå ur underläge och kanske kan det passa rätt bra.

***

Det mesta är kul med Gothia, men det har varit smärtsamt att se hur så många unga killar lärt sig av sina idoler att spela över/filma/simulera svår skada.

Kidsen tar ju efter sina idoler på TV när det gäller ALLT och tyvärr gäller det även avarterna.

Jag talar inte så mycket om det klassiska “filmandet” för att få frispark/straff, mest om spelare som simulerar skada för att vinna till sig fördelar, exempelvis få andra spelare utvisade.

Det känns ju rätt jobbigt att se en 14-15-åring pyssla med sådant och vi vet ju alla att han lärt sig det någonstans; framför en TV-rutan när hans idoler spelat.

Beklagligt.

Och viktigt att sätta stopp; när får vi tränare som säger till sina spelare att den typen av UNfair-play inte är acceptabelt?

***

Hammarby kan inte besegra Falkennberg på två försök men har alltså slagit ut tre allsvenska lag i cupen.

Det är förstås lite av charmen med cupspelet.¨

Och med tanke på Hammarbys publikstöd var det förmodligen något som cupen behövde.

***

…däremot tror jag inte ett ögonblick på AIK:s nya “filosofi” i ett längre perspektiv.

Nu handlar den nya “röda tråden” mest om att släcka bränder; sälja av, spara pengar,  trycka in en provspelarjugge eller två och strikta upp tillfälligt med klassiskt engelskt managarstyre…men sen, vad är nästa grej?

Men det är klart att har du inga pengar så har du inga pengar och det är rätt dyrt att åka ur allsvenskan.

***

Får vi någonsin veta vad om hänt i förhållandet Guardiola vs Ibrahimovic?

Sa de där bilderna från en träning, där bägge ser klart irriterade ut på varandra och Pep hytter finger, mer än vi anade?

Zlatan Ibrahimovic har fyra år kvar på kontraktet med Barcelona och om allting var normalt så hade Pep Guardiola – eller vilken annan tränare som helst – sagt i 100 fall av 100 att “Zlatan ibrahimovic är inte till salu”.

Det han sa nu får man förstås tolka precis hur man vill, men normalt finns det aldrig ens utrymme för tolkning.

***

I en intressant 17-årsklass i Gothia visade svenska lag att de håller ganska god klass, inte minst jämfört med ett par norska lag.

Jag såg Elfsborg, AIK, IFK Göteborg och Mjällby bland annat.

Däremot ett lite sämre Brommapojkarna  som kom med 4-5 spelare med pojklandslagsmeriter och underpresterade (det visar kanske också att landslagen i de yngre åldrarna bygger på rätt godtyckliga uttagningar)…men de slog Lilleström med 3-0 å andra sidan.

***

…och jag är övertygad om att Zlatan-agenten Mino Raiola inte gjort Pep Guardiola lyckligare i “förhållandet”.

(Stämmer förresten ryktena om det jag hört om hur Linus Hallenius skulle värvas över till agentstallet, då blir jag mörkrädd…men rykten är rykten, det ska betonas)

***

Båstad nu igen.

Lugnare.

Men vackrare.

Jag ska klippa en häck, skriva en krönika och cykla med riktiga cykelskor.

Jag ser fram emot det.

Det händer saker i Barcelona och självklart så blir Guardiolas uttalanden om Zlatan förstasidesstoff även här i Italien.

Corriere dello Sport basunerar ut att stjärntränaren nu “frigör Zlatan för Milan” och det ligger faktiskt en hel del sanning i ett sådant påstående för som tidningar såväl i Spanien, Sverige och nu också Italien konstaterat  så saknas den där riktiga bekräftelsen på att katalanerna  till varje pris vill ha kvar svensken i laget.

Och att sedan Mino Raiola hävdar motsatsen skall man ta med en nypa salt.

Den knivsluge agenten, förmodligen den mest knivsluge bland alla agenter, vet alltid vad han gör och då han nu står inför det faktum att det egentligen inte finns någon som vill betala de pengar som Barcelona kräver så är det bättre att ligga lågt och inte snacka alltför mycket om “si och så många klubbar som står i kö”.

Nu avgörs  Zlatans framtid förmodligen av vem som har mest kyla av Barcelona, Zlatan, Raiola och Milan.

Berlusconi har ju lovat en storvärvning och Zlatans kvaliteter är det ingen som betvivlar.

Men pengarna måste vara de rätta och blir det siffror på uppemot en halv miljard blir det förmodligen inget och Zlatan stannar då kvar  i Barcelona.

Men det är nu snacket om is i magen kommer in. Barca vill ju antagligen sälja honom och Milan känner till detta och väntar nu på en prissänkning.

Alternativet kan, enligt Corriere dello Sport, bli ett lån vilket förmodligen båda parter för stunden skulle vara ganska nöjda med.

Gothia Cup-invigning nu. Få kanske känner till det, men det är en fantastisk feeling för ett gammalt fotbollshjärta; 52.000 på Ullevi, feststämning och så mycket naturlig och genuin glädje bland kids från en hel värld. Love it. 

Det är inte ofta jag är i Florens i slutet av juli men jag måste säga att jag faktiskt gillar det jag ser och upplever.

Dessutom har temperaturen gått ner och det är nu betydligt behagligare  än för bara några dagar sedan då det tydligen var uppemot fyrtio grader i skuggan.

Men trots detta så känns det faktiskt lite underligt att vara här.

Jag hade inte räknat med den här resan och har därför lånat ut min lägenhet.

Så nu bor jag på hotell.

Känns som sagt lite småmärkligt,

Men det går ingen nöd på mig och det är kul att se den stora optimismen som finns runt det nya Fioretnina.

Igår spelade man sommaren första träningsmatch, 6-0 mot Cortina, och Jovetic var tydligen helt briljant.

Dessutom har han imponerat på träningarna och enligt Sinisa Mihajlovic kan han om några år vara världens bäste spelare.

*******************************

En som en gång i tiden var världens bäste spelare (jag vet, jag har honom fortfarande som nummer ett men jag lyckas inte ändra i min status) är nu på väg tillbaka till Italien efter en lång och förhopppningvis skön semester hemma i Brasilien.

Han avslutade vistelsen i Rio med en rätt tung konsert där han själv fick komma upp på scenen.

Kolla här!

Click here to view the embedded video.

*******************************

Det blev 0-0 mellan Hamburg och Juventus i gårdagens träningsmatch.

Så här skriver Gazzettan om Albin Ekdal:

“Han fortsätter att överraska och det är därför han, trots att väskan till Bologna är färdigpackad,  kommer att stanna även över kvalmatcherna”

Och så här säger Ekdal:

“Det skulle vara kul att få vara med i den första kvalmatchen. Bologna är ett stort lag, men jag kan inte sticka under stol med att jag hoppas på att någon gång i framtiden få återvända till Juventus”

************************************

Fiorentina tänker inte lämna den väg man slagit in på, det vill säga den sportsliga och renhåriga vägen.

I år har man, likt Barcelona, valt att inte har någon sponsor på matchtröjornas framsida.

Istället har man en uppmaning till såväl fans, spelare och massmedia:

“Fotboll är underhållning!”

Jag håller med till hundra procent.

Jag gjorde en kvart i Kristallrummet i år.

Thats it; i den bemärkelsen blev det den lugnaste tennisveckan på många år.

Avslutades förvisso med fantastisk middag under lördagen på ett av Sands A-bord med grundkonstellationen P. Ekwall, Danny Wess, hotelldir Henningsson och Geir Moen…de godaste av finare viner rann ned och bordets omfattning utökades sedermera med Texas Longhorns-Bobby, J. Björkman, fd fotbollskyttekung av klass, Ann Wilson samt en hjälte som Micke Pernfors.

Från 21:00 till cirka 02:00 innan notan stängdes, det är den typen av sittningar som sätter sina spår.

I övrigt mera familj än party den här gången.

Normalt är du ju svårt marinerad så här på söndagkvällen, men nu sitter jag här och känner att jag faktiskt lever på riktigt.

Det har sin charm det också.

***

Hur många gånger har jag inte sagt att allsvenskan är två olika ligor och det som hände i vår (eller ska vi säga vinter?) blir ju en helt annan kopp choklad nu när “hösten” är här.

Uppehållet kan ju göra precis vad som helst med ett lag, inte minst när det är långt; se hur svenska mästarna raserades över en vinter eller se hur samma svenska mästare plötsligt har vunnit ett par matcher med management by fear efter en katostrofal vår.

Jag vet inte vad uppehållet kan ha gjort med allsvenska tvåan Malmö FF men de har inlett med att få storstryk av Mjällby (när förlorade Mjällby senast mot jätten MFF?) i cupen och sen fått stryk av bottenlaget AIK med 2-0.

Elfsborg som enligt många nu hade ett lag som ska springa genom den allsvenska hösten inledde alltså med ytterligare poängtapp på hemmplan, förvisso mot starka (och klasrt skadedrabbade!) Örebro, men de hann med att torska mot Hammarby i cupen dessutom.

Och vad har sommaren gjort med IFK Göteborg? Eller med Kalmar FF, som börjar se ut som ett sånt där klassiskt höstklättrande KFF?

Vad händer med Gefle när Helsingborg snott deras stora målskytt?

Just nu finns det ingenting som tyder på att Helsingborg ska tappa det här, eftersom de stora allvarliga konkurrenterna bakom tycks fortsätta tappa poäng.

Men vi vet inget ännu.

En höststart i allsvenskan är minst lika oförutsägbart än premiäromgången.

***

Min tredje sommarkrönika i Getingen handlar om att jag, Lill-Babs och några till spelar i samma lag.

Läs den här.

***

Först Guidetti, nu Ajdarevic.

Det är nog aldrig fel att komma hem en stund.

***

Svensk män, för helvete: vi går inte omkring i matvarubutiker med bar överkropp och vi sitter inte och äter med bar överkropp.

För helvete!

***

Nu blir det Gothia Cup måndag, tisdag och onsdag…detta fantastiska sommaräventyr…och jag sitter tillsammans med da Silva någonstans på Heden och kommenterar matcher, fixar lite inervjuer och kör lite tävlingar.

Du är förstås varmt välkommen förbi.

Gothia Cup är ju magiskt.

Bara jag slipper den där göteborgska gatuorkestern som bara kan tre låtar, den hänger tydligen fortfarande med på stans gator.